Dumheter i debatten

Har under dagen suttit och diskuterat Israels deltagande i Eurovision Song Contest. Om vi bortser en liten stund från att folk har olika åsikter i frågan (vilket är fullt rimligt, vissa tycker det är rimligt att attackhelikoptrar skjuter på barn som spelar fotboll, att ambulanser förhindras att föra folk till sjukhus, att buldozrar rämnar folks hem med marken, att illegala bosättningar stjäl människors land eller att en mur byggs till största delen på Palestinsk mark av Israel, andra tycker det inte).

Det jag hade tänkt diskutera idag är inte sakfrågan i sig, utan hur folk lägger upp sin retorik i diskussionen. Det finns några typiska sätt att försöka skjuta ner den andres argumentation utan att för den sakens skull behöva ha några starka argument själv.

1: "Om du engagerar dig för X, så borde du engagera dig för Y också!" eller varianter på detta som säger att man borde ägna sig åt något som debattören själv tycker är mer relevant (typ kvinnors våld mot män, eller att män som slår inte får träffa sina barn i Pär Ströms fall).

Med ett sådant här resonemang så blir ingen form av engagemang legitimt. Ingen människa, inget parti eller organisation har obegränsat med tid och/eller andra resurser för att engagera sig i alla frågor som är behjärtansvärda att engagera sig i. Ska man tvingas att vara engagerad i allt bara för att ens engagemang i en specifik fråga ska bli legitimt så kan vi lika gärna rulla runt och skita i att engagera oss i något, över huvud taget. Det är det ju ingen som säger, men det blir den logiska konsekvensen.

Det rimliga vore snarare att människor engagerar sig i de frågor dom själva känner att dom har tid/kraft/vilja att engagera sig för. Om det så är sopsortering eller att arbeta heltid idéelt för ett djurhem är lite hugget som stucket. Din tid, dina val, ditt engagemang. Men tala inte om för andra vad dom borde göra istället.

2: "Varför engagera sig MOT något när man istället borde engagera sig FÖR något!?" En variant på 1an som ändå förtjänar en egen plats. Exempel här skulle kunna vara att man istället för att engagera sig mot att män tjänar mer än kvinnor, och emot könsmaktsordningen engagerar sig för alla människors lika värde eller något annat plutte nuttigt.

Allt man vill med ett sådant här resonemang är att ta stinget ur den fråga som drivs. Man strävar efter att få det lite sådär medelklassigt mysigt där alla egentligen bara vill ha det trevligt. Inget fråga är för stor eller viktigt för man inte ska kunna vända det till något beigare, något som alla kan skriva under på men som helt urvattnar det frågan egentligen handlar om.

3: "Allt är inte svart eller vitt! Det finns nyanser! Vi måste kunna ta perspektiv!" Exempel här skulle kunna vara att tycka synd om pedofilen efter han begått ett övergrepp snarare än att i det läget fokusera på barnets väl och ve.

Att ställa allt i sin kontext, att ta allas perspektiv, att förstå varför folk gör som dom gör rimmar rätt fint med min post-modernistiska ådra. Det finns inga givna sanningar etc. Men det förhindrar ju inte att man kan ta ställning i en fråga, och allt som oftast så används detta som ett argument för att man inte borde ta ställning i en fråga. Vad man missar är att i många frågor så är avsaknaden av ett ställningstagande också ett ställningstagande. Man stödjer status-quo, och det är minst sagt naivt att tro att man kan förhålla sig neutral till politiken.

Att ställa grupper emot varandra

Det finns många grupper som är förfördelade i vårt samhälle. Äldre har det inte speciellt fett inom åldringsvården, dömda har det inte speciellt fett på kåkarna, papperslösa har det inte speciellt fett när dom gömmer sig från statens REVA-poliser etc etc. Vi kan säkert nämna hur många grupper som helst.

Dock så finns det en rätt så otrevlig inställning att ställa förfördelade grupper emot varandra och på det sättet också skydda systemet som ligger till grund för varför vissa personer inte får det dom har rätt till, vanligtvis så ställer man grupper i någon form av hierarki baserat på hur mycket människovärde man ger gruppen. Dömda hamnar rätt ofta längst ner i den här hierarkin.

Det är inte helt ovanligt att man målar upp en bild av att äldre borde få sitta på kåkarna istället och personer i våra fängelser borde få sitta inom åldringsvården istället. Man menar med en sådan liknelse i regel tre saker. 1: Äldre har det för dåligt, 2: dömda har det för bra, 3: dömda saknar människovärde och förtjänar det man tycker är dåligt inom åldringsvården.

Problemen med ett sådant här resonemang är mångfacetterat.

Det första är att man avleder uppmärksamhet från ett system som tycker det är viktigare med jobbskatteavdrag och att privata riskkapitalistbolag ges möjlighet att skeppa välfärdens pengar utomlands till skatteparadis än att våra äldre har en dräglig tillvaro på hemmen.

Det andra är att man demoniserar en redan utsatt grupp och inget blir bättre av att du sparkar nedåt på en grupp som redan har ångest över vad dom gjort och vad som tagits ifrån dom. Denna demonisering och stigmatisering tar deras människovärde ifrån dom och när dom sen kommer ut från kåken så följer detta med. Man kommer ut med en bild av att man inte förtjänar bättre, och när man redan är en kriminell, en bandit, en kåkfarare så blir steget inte långt till att man gör något igen som sätter en där.

Det tredje är att många av de som sitter har hamnat där för att dom lider av samma systemfel som drabbar dom äldre. Det är ingen slump att det är redan stigmatiserade grupper som är överrepresenterade i brottsstatistiken. Människor som inte får den hjälp dom har rätt till och förtjänar hamnar utanför samhället. Ta inte detta som att jag säger att man inte har ett individuellt ansvar, för det har man. Alla som föds under stigmatiserande förutsättningar blir inte kriminella. Det handlar dock om att vi måste se vår egen skuld i hur världen fungerar.

Earth Hour 2013

På lördag den 23 mars mellan 20.30 och 21.30 så kommer Earth Hour äga rum, ~80% av Sveriges kommuner och gissningsvis miljontals av invånarna i Sverige kommer delta. Poängen med Earth Hour är att lyfta fram klimatfrågan, och som man säger "skicka en politisk signal till makthavare att ta klimatfrågan på allvar".

Jag förstår att det här är en viktig signal, och att det på det stora hela är en manifestation och en symbolhandling där iaf delar av de som deltar är personer som på andra sätt är engagerade i miljöpolitiken.

 Problemet är när miljöarbetet stannar på denna typen av symbolhandlingar. 200 kommuner i Sverige har, när jag skriver det här, anmält sitt deltagande till WWF. Likaså har 837 företag , i skrivande stund, anmält sitt deltagande.

Signalen har gått fram, signalen gick fram förra året också. När 200 kommuner är anmälda så betyder det att en rungande majoritet av Sveriges folkvalda politiker står bakom det hela. Bland de 837 företagen så finns det representanter från näringslivets jättar likt McDonalds, ICA, Scan och kanske den intressantaste av dem alla, Ringhals AB.

Man kan tycka att det med ett sådant massivt stöd borde vara läge att gå till handling, men för Ringhals AB och gissningsvis så också för Varbergs kommun så är det en symbolhandling som stannar just där, man har inga som helst egentliga intentioner på att göra något faktiskt för att påverka sin negativa miljöpåverkan. Kärnkraftverket i Varberg är en viktig arbetsköpare och för Ringhals så tjänar man pengar på den el man säljer. Det är kontraproduktivt att försöka minska sin egen försäljning ifall man är en näringsidkare.

Problemet med symbolhandlingar av denna sort är just när de inte följs upp av politisk handling. Symbolen får ett egenvärde och människors dåliga samvete dövas så att vi kan fortsätta på den bana vi har slagit in på som inte kräver någon egentlig förändring av våra liv.

Jag är vegan, och har varit så i runt 15 år. Min veganism är på det stora hela en symbolhandling. Jag vill inte bidra till en, för mig, etiskt oförsvarbar industri som har hälsoimplikationer för människor och som är en av de större miljöbovarna. Dock så har min veganism alltid följts upp av ett politisk arbete, under lågintensiva perioder, genom påverkansarbete bland de människor som finns i min närhet, under mer högintensiva perioder, under ledning av djurens rätt och de kampanjer de driver.

Vad vi måste förstå är att ifall vi vill förändra vår miljöpåverkan och harmonisera vår konsumtion med vad jorden klarar av så krävs det att vi gör förändringar på alla livsområden. Allt från hur du transporterar dig till och från arbetet/skolan/fritidsaktiviteten till vad du äter, vilka prylar du konsumerar, hur mycket el du förbrukar etc etc

Om du äter kött/mjölk/ägg, och fortsätter äta kött/mjölk/ägg utan någon intention om att minska/avsluta den delen av din konsumtion och samtidigt deltar i Earth Hour så är ditt deltagande strikt symboliskt.

Om du fortsätter ta bilen även i lägen där andra alternativ som buss/tåg/spårvagn/cykel är tillgängliga samtidigt som du deltar i Earth Hour så är ditt deltagande strikt symboliskt.

Om du fortsätter köpa de senaste prylarna (mobiltelefonen, ny vinter-/sommar-/vår-jacka) trots att du redan har en fullgott alternativ som ännu inte är uttjänt samtidigt som du deltar i Earth Hour så är ditt deltagande strikt symboliskt.

Jag kanske låter överdrivet pessimistisk just nu, men givetvis så tycker jag det är bra när folk gör så mycket dom kan och orkar och att när man skall kombinera vardag med politisk aktivism så kommer den politiska aktivismen alltid att i högre eller mindre utsträckning få stå tillbaka för vardagens krav.

Min uppmaning till dig däremot blir att ifall du släcker för att visa ditt stöd för klimatarbetet så sätt dig ner ett par minuter och se om det finns mindre förändringar du kan göra utöver detta. Du behöver inte som mig bli vegan, men att äta vegetariskt en dag i veckan är också en förändring. Du behöver inte som mig helt ge upp bilen, men ta kollektivtrafiken, en cykeltur, en promenad när du har möjlighet. När du känner att du behöver en ny vårjacka, ta dig en funderar och se ifall du inte kan använda fjolårets vårjacka i år igen, har en knapp lossnat på dina byxor så kanske det räcker med lite nål och tråd? Låt miljöarbetet påverka dig i ditt politiska val, ställ krav på partierna, rösta på ett parti som sätter miljöarbetet högt på agendan. Lyft fram att miljöarbetet bör ske på samhällsnivå snarare än på individnivå.

Hoppas du får en trevlig Earth Hour med närhet och gemenskap. Själv kommer jag inte delta.

Internationella kvinnodagen

Idag är det den internationella kvinnodagen (en skam att det inte blivit en nationell helgdag likt Arbetarklassens dag 1'a Maj).

Jag firar inte på något vis idag. Jag går inte i några demonstrationer eller marscher. Jag tycker att detta skall vara en dag där kvinnor ges möjlighet att lyfta sina frågor och ges möjligheten att definiera problembilden helt utan inslag av män eller mäns åsikter om frågorna. Jag som man kan sympatisera med kvinnors sak, solidarisera mig, ta till mig och försöka förstå det patriarkala förtryck som förekommer, men oavsett mina goda intentioner så kan jag aldrig sätta mig in och förstå riktigt. Även om män också lider under patriarkatet så är det inte på samma nivå eller samma typ av förtryck.

patriarkatet finns inom oss alla, oavsett hur mycket vi vill kännas vid det. Den patriarkala ordningen finns i alla sociala sammanhang vi rör oss i. Om jag som man skulle delta i firandet utav kvinnodagen så blir det även en patriarkal närvaro på kvinnodagen, det blir en signal om att mäns godkännande på något vis spelar roll. 

Makt är något man tar, inte något man får. Om män är med och definierar kvinnosaksfrågan så kommer det finns ett inslag av att man får makten. I längden leder detta till en cementering av könsmaktsordningen även inom den feministiska rörelsen.

Av precis samma anledningar så tycker jag det är vanskligt när män definierar sig som feminister. Är du med i rörelsens så ges du möjlighet att definiera problemen. Män bör snarare försöka att leva genusmedvetet, och leva upp till de krav på jämställdhet som feminismen ställer, men definitionsfrågan bör män lämnar ifrån sig  då man är en del av problemet. Hade faktiskt den här diskussionen på krogen för några år sedan. Satt och pratade med en tjej på Kellys i Göteborg och hon var så fasligt trött på "feministkillar", killar som enligt hennes erfarenhet sa sig vara feminister men betedde sig sexistiskt och tog för givet att de kunde tala om för henne vilka frågor som var "på riktigt" och vilka som bara var "löjliga". De förväntade sig att deras godkännande var viktigt, för dom var ju "snälla killar, som faktiskt också är feminister".

Farsen vi också känner som TV-licensen

Aftonbladet låter idag meddela att Radiotjänst börjat jaga datorägare, och det känns än mer som att det vi känner idag som Radiotjänst, Public Service, SVT, UR och SR har uppfyllt Galenskaparnas Fars "Kontrollanten".

Vi ska i dagsläget betala TV-licens för all utrustning som på något vis kan tillgängliggöra sig SVTs sändningar. Det är inte själva tillgängliggörandet som man betalar för, utan möjligheten att göra det.

Det finns en skrivning i lagen som också berör att utrustningen skall ha som ändamål att ta emot tv-sändningar även om den också kan användas till andra ändamål.

"2 § En TV-mottagare är en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV- program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål." - Lag (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst.

Radiotjänst väljer att tolka detta som att varje dator, varje padda, varje mobiltelefon är avsedd för att ta emot tv-sändningar men också används för andra ändamål. Det är här mina tankar går stick i stäv med Radiotjänst. Min dator är avsedd för att kommunicera på internet, spela spel, skriva ihop saker för skolan, lyssna på musik, titta på saker jag dragit ner från thepiratebay etc. Inte att titta på tv4, inte att titta på SVT.

Med en så här vid skrivning i lagen så känns det som att det är onödigt att prata om det som en TV-avgift utan snarare en allmän levnadsavgift. Du måste betala den så fort du flyttar hemifrån för att du väljer att leva eller verka i Sverige. Har du någon form av modern pryl i ditt hem så faller du inom  ramen för Radiotjänsts tolkning av vilka som skall betala TV-licensen.

Missta mig inte nu. Jag har verkligen ingenting emot SVT, SR eller UR. De håller generellt hög kvalité och de har det absolut bästa materialet på Svensk marknad i sina respektive kategorier. Det är bara vanskligt att avgiftsbelägga alla som bor i landet samtidigt som man låtsas att detta inte är vad man gör. Jag är student igen, men har sedan jag flyttade ifrån mina föräldrar för strax över 10 år sedan inte ägt en TV. Jag uppskattar inte TV som medium och det fyller ingen funktion i mitt liv. De gånger jag bott med någon som ägt en TV så har jag också ringt in och meddelat Radiotjänst detta. Har man så skall man betala och det resonemanget fungerade väl med min moraluppfattning.

Nu känns det som att de försöker hitta ett sätt att skinna en. En dator måste du ha av så många andra anledningar, för att kunna göra skolarbeten, för att kunna söka jobb, för att kunna komma i kontakt med myndigheter eller företag (de flesta verkar föredra mail) eller för nöjen som saknar koppling till den passiva underhållningen TV-underhållning innebär. En mobil behöver du för att kunna hålla kontakt med människor, och sen Apple började producera smarta telefoner och den marknaden fullkomligt exploderade så är det svårt att se någon som inte har internet i sin ficka idag.


Varken datorn, paddan eller mobilen finns i folks ägo för att de ska kunna titta på tv, och att då förundras över människors betalningsovilja för dessa apparater visar på en fullkomlig avsaknad av förståelse för människors vardag eller uppfattning. Att man också resonera att 9 av 10 redan betalar licensen idag och att det inte är så farlig visar också en fullkomlig avsaknad av förståelse för den tiondelen man nu börjar jaga.

De som väljer bort TV-licensen är på det stora hela de som saknar medel för att betala den. Studenter, hel eller deltidsarbetslösa, ungdomar. 160 spänn i månaden är mycket pengar när man redan skurit ner sina utgifter till det minimala, och om jag skulle börja betala TV-licens för en produkt jag saknar och en tjänst jag inte använder så skulle det troligtvis betyda att det är min hemförsäkring som ryker. Alla andra utgifter har jag redan tagit bort förutom elen, hyran och telefonen.

Det är också rätt märkligt att man väljer att inte ha någon form av inloggning på SVTs hemsida, låt inloggningen bli kundnumret. Det man vill är ju ytterst att de som brukar deras produkt också skall betala för sig. Att ge alla licensbetalare möjligheten att logga in för att få tillgång till deras material skulle ju resultera i en gyllene medelväg. De som saknar TV och inte vill kunna titta på TV via webben slipper betala, och de som rätteligen skall betala kommer också att göra det.


Nu är bara frågan, min dator, skall jag måla om den och ställa in den i badrummet så att den ser ut som en tvål eller skicka upp den till mina okända släktingar i Dalsland?

Flashback 30 år!

Flashback fyller idag 30 år, och det firas med att man lägger upp en artikeln om deras historia.

Det finns mycket skräp på flashback, riktigt jävla mycket skräp. Det finns också en stor drös knasbollar, nazister, rasister, pedofiler, kriminella eller vad det nu kan vara. Människor som jag, precis som de flesta andra, tycker är allmänt otrevliga att ha att göra med, människor vars idéer ibland kan ge mig den där lilla avsmaksklumpen i magen.

Vad man måste förstå kring yttrandefriheten och åsiktsfriheten däremot är att den av nöden måste gälla alla, för när du inskränker den för någon som inför man också ett system där folk börjar fundera kring huruvida deras åsikter och yttranden är lagliga eller inte. Man måste också fråga sig vem vi ger makten att avgöra vilka åsikter och yttranden som är OK och vilka som inte är det. Personerna med denna makten har också en agenda, en politiskt motiverad linje de vill driva och det är inte ovanligt att ändamålsglidning inträffar vid begränsningar som till en början varit väldigt specifika.

Dessutom, man kan inte med lag få bort en vämjelig åsikt, den kan bara stävjas med diskussion, rationella argument samt respekt och acceptans för människan bakom åsikten även om åsikten i sig är avskyvärd.

Att folk pratar om begränsningar i yttrandefriheten, eller att det skulle kunna finnas en gräns för yttrandefriheten tycker jag är betydligt farligare än att det finns en handfull idioter där ute som tycker avskyvärda eller knäppa saker. Regleringar och begränsningar kommer alltid vara i maktens tjänst gentemot massan, och inget annat.

Det pågår idag ett krig gentemot yttrandefrihet och folks möjlighet att aktivt ta del av samhällsdebatten. Vi ser det på hur man jagar Wikileaks, thepiratebay eller flashback.

Det svenska rättshaveriet fortsätter

Piratpartiet har likt många andra som står upp för yttrandefrihet på nätet fått ett utpressningsbrev av rättighetsalliansen som finns länkat på piratpartiets partiledares blogg.

Ser vi till hur hela den här historien löpt sedan de första kraven från USA och Hollywood så är det inget annat en rättsskandal av stora mått. Tycka vad man vill om piratkopiering i största allmänhet, folk i gemen tycker iaf att det är åtminstone är ett så ringa brott så att dom kan tänka sig att begå det utan att för den sakens skull känna att deras moraluppfattning naggas i kanten. De tre piratebaykillarna dömdes i en politisk rättegång där man orkestrerade hela historien för att säkerställa en fällande dom, helt oavsett vad som skulle komma fram i rätten. Straffen skulle bli så hårda att de dels skrämmer andra och dels förhindrar alla realistiska möjligheter för killarna att bygga sig ett normalt liv efteråt. Domen är i första hand en livstidsdom till existensminimum och med det här i ryggen så försöker Rättighetsalliansen nu tysta andra som fortsatt för den politiska debatten om människors rätt att dela kultur och kunskap med varandra.

Något man bör fundera närmare på när man funderar på sina politiska visioner så är det den stora moraliska frågan i vårt århundrande formulerat snyggt av Eben Moglen. 

"The great moral question of the 21st century is this: If all knowledge, all culture, all art, all usefull information can be costlessly given to everyone at the same price that it is given to anyone, if everyone can have everything, everywhere, all the time, why is it ever moral to exclude anyone from anything?" - Eben Moglen 

Det är den här moraliska frågan som Rättighetsalliansen för sina uppdragsgivares räkning försöker tysta, det är människors inneboende vilja att dela med sig till varandra man försöker stävja och man försöker tjäna sina pengar på en produkt som saknar marginalkostnader. Den moraliska frågan är i sin essens inte kopplad till hur den initiala kostnaden för kunskap eller kultur skall kunna uppbringas och det är viktigt att diskutera frågorna separat.

Den moraliska frågan upplever jag som rätt enkel att besvara, det finns inget som skulle kunna moraliskt legitimera att man inte delar med sig av all kunskap och all kultur till alla ifall det inte uppstår några ytterligare kostnader för att göra så.

Den finansiella frågan är klurigare, när det kommer till kunskap så har den historiskt finansierats antingen av den som behöver kunskapen eller via statliga medel när det kommer till viktigt grundforskning. Vi värderar kulturlivet i Sverige och tycker att det är rimligt att skattemedel står för notan när det kommer till teatrar eller operasalonger. Privat finansiering finns även i kunskapsproduktion och ser vi på exempelvis linuxkärnan så bidrar ett stort antal privata intressenter med både pengar och personaltimmar för att utveckla något som står fritt för vem som helst att modifiera och sprida vidare.

I en ny ekonomi med nya moraliska problem att hantera så kan man inte förlita sig på att de ekonomiska systemen från förra århundradet kan besvara dagens moraliska frågor eller appliceras på dagens teknologiska förutsättningar. Många speltillverkare har börjat förstå detta och går till allmänheten för finansiering genom olika former av kickstarter projekt, The Pirate Bay - Away From Keyboard gjorde likadant. Man har hittat nya lösningar som är applicerbara på dagens problem och man lyckas profitera på en marknad där alla kan få tag på allt, gratis.

Vanligt hederligt folkförakt, näthatdebattens baksida?

Debatten kring näthat har ju förekommit i medierna den senaste tiden, folk tycker till om de rent horribla påhopp som kvinnor aktiva i samhällsdebatten antingen på nätet eller AFK får utstå, den betungande majoriteten är givetvis negativt inställd till detta fenomen, likaså jag.

Något jag däremot inte riktigt kunnat slå ifrån mig är att det förekommer två former av hat i sammanhanget som det på det stora hela talas tyst om.

1: Det man definierar som näthat, är bara ett nytt begrepp för något som funnits i alla tider, på din arbetsplats, i din skola, i ditt närområde och i de etablerade medierna. Det är kvinnohat det rör sig om, och det finns ingen essentiell skillnad mellan det skrockande skämtet runt lunchbordet att "om kvinnan är mer än 2 meter ifrån spisen så är hon på rymmen" och den kvinnobild som presenteras av vissa kommentatorer på flashback, på facebook eller i de större tidningarnas kommentarsfält.

I båda fallen så ställer man kvinnan klart tydligt under mannen, och objektifierar henne som något som finns till för mannen. Val av ord kanske skiljer sig i någon mån, men den underliggande ideologin är den samma.

Att prata om näthat, snarare än kvinnohat är att förtiga debattens verkliga kärna och att inte ta ansvar för vad det är man behöver förändra för att komma åt problemet på djupet. Det är en feministisk debatt som måste föras, det är en i alla lägen jämlikhetsfrämjande politik som behöver föras. Genom att döpa om det till näthat så behövs ingen strukturdiskussion föras, utan man kan lugnt fortsätta leva i status quo och slå ifrån sig anklagelserna om att man själv egentligen är med och bidrar till den struktur som resulterar i att kvinnor får mord och våldtäktshot skickade till sin inkorg, eller pekas ut som farliga feminister i en tråd på flashback.

2: I debatten så kan man se tydliga drag av klassförakt. Man individualiserar de problem som kvinnohatet är, snarare än att se till de samhällsstrukturer som gör att män som upplever sig misslyckade i sitt liv måste ta ut detta på kända och okända kvinnor på nätet. Det är nog ingen slump att det från "näthatarnas" sida förekommer både rasistiska och sexistiska förolämpningar och föraktfulla föreställningar. Det är nog inte heller en slump att "näthatarna" också verkar korrelera starkt med Sverigedemokraternas väljargrupp.

Näthataren är generellt en man som känner sig omsprungen av andra och upplever en otrygghet i tillvaron. Det kan vara av invandraren som konkurrerar med honom om ett av de fåtal jobb som det inte behövs vidareutbildning för, eller om tjejen som kom in på högskolan istället för honom. Livet springer i mångt och mycket ifrån honom, och det finns en frustration över att inte få tillgång till det man upplever sig ha rätt till. Det är arbetargrabbar vi pratar om, inte alla arbetargrabbar, men en växande skara. Grabbar som vi inte känner sympati för när dom beskriver sina problem, grabbar som lever med en könsroll som säger att dom skall kunna ta vara på sig själva annars så är dom inga riktiga män och ger dom uttryck för sin utsatthet så förtjänar dom inget annat än förakt.

Det som jag tycker är mest skrämmande i det som kommit fram i uppdrag granskning, på debatt eller i tidningarnas artiklar är inte att denna typ av kvinnohat förekommer, vi har lagar som reglerar de värsta avarterna, och i då stora delar av kvinnohatet sprids på facebook, vi mail eller genom andra spårbara kanaler så är det inte en svår uppgift för polisen att faktiskt kalla in de som hotar eller ärekränker, trots detta så lägger polisen ner förundersökningar utan synbara försök att ens göra något åt den anmälan som inkommit.


Utöver problemen som presenterats ovan så finns det en rent demokratiskt fara i ett ropa efter lagar som försvårar för folk att delta i debatten anonymt, eller lagar som innebär fler på förhand modererade forum. Den stora landvinningen som det anarkistiska nät vi i någon mån har idag är att debatten har demokratiserats, du behöver inte längre granskas av etablissemanget för att ges möjlighet att komma till tals. Vem som helst kan uttala sig om dagsaktuella frågor på flashback, reddit, 4chan eller något annat nätforum. Vi kan fritt utbyta tankar och idéer och hitta likasinnade ifall vi vill börja driva faktisk politik i afk-världen också. Det är viktigt att behålla dessa friheter, samtidigt som det är viktigt att skydda folk som utsätts för strukturellt hat. Det centrala borde vara att hitta lösningar för hur vi kan tillvarata alla intressen i frågan. Vi behöver se och lösa de frustrerade männens problem, vi behöver skydda kvinnor från könat hat och vi behöver bevara de demokratiska landvinningarna som ett fritt nät innebär, utan att göra avkall på något av intressena för att tillfälligt och kosmetiskt gynna något annat intresse.

Mitt förslag är i sig rätt enkelt

1: Polisen måste börja göra sitt jobb, de kan utan några större problem ta reda på vilka den stora merparten av männen bakom kvinnohatet på nätet är. Sluta att rutinmässigt lägga ner utredningar utan åtgärder.
2: Bedriv en arbetsmarknadspolitik som ger folk trygghet och ger folk möjlighet till arbete eller utbildning för dem som så önskar, ge männen en meningsfull sysselsättning och se deras problem också.
3: Skydda internets anarkistiska struktur, motverka kontrollmekanismer, motverka statlig kontroll över internet och arbeta för att kraftigt begränsa ekonomiska särintressens makt över kommunikationen på nätet. Frihet på internet handlar i grunden om din frihet att tänka, känna och uttrycka dig. Dessa friheter får aldrig någonsin kompromissas med.

Platta skatter är tydligen fina grejjer.

Vänsterpartiet har vid tillfälle gått ut med att TV-avgift är bättre än skatt, då det skyddar SVTs oberoende från direkt inflytande av regeringen. Det man vill undvika är att lydig public service får mer pengar, olydig public service får mindre pengar.

Jag är införstådd i resonemanget, jag kan till och med hålla med om det. Det är viktigt att radio/tv/tidningar hålls fria från att vara lydiga hundar för makten, oavsett om makten heter Fredrik Reinfeldt, Bonnier eller Wallenberg.

Problemet med TV-avgiften är i alla fall för mig den orättvisa fördelningen det blir i betalningen. Med en platt avgift som är lika hög för alla oavsett inkomst så finns det helt klart en klassmässig problematik. Rik som fattig, du betalar lika mycket.

Tidigare så har man som student kunnat välja bort att äga en TV, för att man inte upplever sig ha råd i en förhållandevis pressad ekonomi att betala den ytterligare avgiften på runt 2k om året.

Sen finns det ju en rimlighetsaspekt i vad man betalar avgift för också. Det är ett rimligt antagande att man skaffar en TV för att kunna titta på TV, och då är det också rimligt att man skall betala avgiften för det. En dator skaffar du i regel för andra ändamål. För skolarbete, för att kunna spela olika former av spel, för att kunna surfa rent allmänt på sociala siter som facebook, kolla mailen etc.Ytterst sällan skaffar du dig en dator för att kunna kolla på tv-sändningar.

Jag ställer mig också frågande till att människor skall påtvingas TV-licens för datorinnehav då SVT tydligen väljer en tekniskt dålig lösning. Det är rätt simpelt att ge folk inloggningsuppgifter i samband med att de betalar tv-licensen. Låt de som vill betala för sig, och sen logga in istället för att skjuta brett och anta att alla som har möjlighet att få tillgång till innehållet också kommer att tillgängliggöra sig innehållet.

Men framförallt så blir det en platt skatt (nästan alla måste betala den, för populationen som äger en dator och/eller en tv är nog så nära 100% man kan komma). Där rik som fattig betalar precis samma summa, och tycker man det är rimligt med platta skatter på ett område så borde man rimligtvis tycka att platta skatter även är bra på andra områden.

Så, stureplanscentern verkar ligga rätt i tiden. Det gör mig spyfärdig.

Kanske den mäst kränkta debatt någonsin

Tittade av en händelse på SVT's debatt igår efter att ha blivit tipsad om det i facebook gruppen "vita kränkta män" och det man fick skåda var en debatt där i stort sett alla var kränkta utan dess like.

Pär Ström går ur genusdebatten.

Debatten började med att Pär Ström gick ut med att han inte ville vara med längre, och att han tyckte det var lite jobbigt att folk hånade honom på nätet. Man talade om twittermobbning etc.

Visst, det är väl synd om folk som blir hånade på nätet, eller i allmänhet, men det finns ett talesätt som lyder "ger man sig in i leken så får man leken tåla". När man är en lika god kålsupare så är det lite löjligt att i efterhand framställa sig själv som mobbad.

Problemet med Pär Ström, och jämställdiströrelsen i stort, som jag ser det är att man påstår sig diskutera mansfrågor, egentligen bara hatar feminismen och tycker att "min kompis skrev det på sin blogg" är en giltig referens när man författar en bok i ämnet. (Pär Ström använder Pelle Billing's blogg som referens i sin senaste "bok").

Missta mig inte, jag tycker det är viktigt att diskutera mansfrågor, inte enbart utifrån ett perspektiv där mannen slår och kvinnan blir slagen. Det relationella våldet är utbrett och inte enbart kvinnor i heterosexuella parrelationer blir slagna. Det finns ett problem i att kvinnor i högre utsträckning vinner vårdnadstvister och den klassiska stereotypen "kvinnor är av naturen bättre på att ta hand om barn" gör sig påmind. Men detta är frågor som man gemensamt kan kämpa för att förändra på en feministisk grund. Att män som blir slagna förlöjligas har med gamla förlegade könsroller att göra, att män inte antas kunna ta hand om barn har med gamla förlegade könsroller att göra.

Dock så är det viktigt att i vårdnasfrågan inte göra avsteg från barnets bästa, och då det inte är ett tvärsnitt av befolkningen som ger sig in i vårdnadstvister så kan det faktiskt vara som så att ojämlikheten i utfallet av just fallet vårdnadstvist är av goda, ur barnets perspektiv. Ifall det visar sig att sunda separationer löses utanför domstolen, och att domstollen till stor del behandlar fall där det finns möjlighet att barnen stannar kvar i en skadlig miljö. Feministiskt Perspektiv har nyligen skrivit ett väldigt bra blogginlägg i frågan.

Kulturdebatten.

Stig Larsson och Martina Montelius ojjar sig över att man tagit ifrån kulturarbetare en garantilön från staten och någon politiker blir kränkt över att man pratar om att vanligt folk gillar Musse Pigg.

Hela debatten är en salig röra av kränkthet och ingen sida ger ett särdeles professionellt eller sansat intryck. Jag vill dock diskutera ett par punkter rörande kulturpolitik, främst för att jag uttryckte mig väldigt klumpig igår i en diskussion med en klasskamrat på detta temat.

Kultur är både viktigt och samhällsnyttig. Kultur är något essentiellt i skapandet utav ett mänskligare samhälle, och det behövs en offensiv politik för att bredda och stärka kulturlivet i Sverige. Två exempel är Stipendier till unga, talangfulla, förhoppningsvis framtida kulturarbetare och trygghetssystem så att kulturarbetare inte ska tjäna stora summor pengar en månad och leva på svältgränsen en annan månad likaså. Dock så finns det ingen möjlighet att alla personer som skulle vilja försörja sig med att skapa kultur också kan göra det. Det finns för många kulturskapare och i en begränsad ekonomi så måste faktiskt en del också ha "riktiga jobb".

Det man därför behöver göra är att bygga ett system som möjliggör för människor att delta aktivt i kulturskapandet på sin fritid, som hobby. Ett steg i denna riktningen är att vi delar på jobben och inför en 6-timmars arbetsdag. Ge vanligt folk mer tid på sin vardag att göra det man känner för, så kommer några eller många lägga den tiden på kulturskapande verksamhet.

Andra exempel är att förstärk den kommunala musikskolan, så att ungar i alla samhällsklasser kan ägna sig åt den musikaliska verksamhet de känner för. Men framförallt, sattsa på fritidsgårdarna, lyssna till ungdomarna vad dom vill göra, och ge dem möjligheter att realisera sina önskningar. Lokaler, visst ekonomiskt bistånd och organisatorisk coachning är exempel på saker man kan tillhandahålla. Att tala om för dem vad de kan/får göra är det inte.

Fildelning.

 Kultur måste göras tillgänglig för alla. För även om man med "låga" priser gör finkulturen tillgänglig för medelklassens barn så står fortfarande förortsmorsan ungar utan. Det är här vi kommer in på fildelningsfrågan. Fildelning har en otroligt utjämnande effekt och har gett kidsen i alla samhällsklasser möjlighet att tillgängliggöra sig kultur, vilket är något oerhört positivt.

Internet och fildelningen är också ett oerhört bra sätt att nå ut med dina grejjer, och antalet mindre band som vuxit sig stora utan hjälp av multinationella skivbolag eller Bert Karlsson är otaliga tack vare just youtube, thepiratebay, myspace och liknande internettjänster. Jag kan utan att ljuga säga att all musik jag lyssnar på idag, all musik jag betalar för, kommer som ett direkt resultat av att jag hittat det på ovan nämnda internettjänster, och det var napster som en gång i tiden födde mitt intresse för musik.

Helt oavsett frågan om de övervakningssystem som måste implementeras för att förhindra fildelningen så behöver fildelningen legaliseras för att sprida kulturen till varje lager av vårt samhälle och ge alla lika möjlighet att tillskansa sig kulturen.

Kultur är en klassfråga och fildelningen är kulturens socialism.

kontroller alltså...

Det är ingen isolerad händelse, det är inte något som bara sker i Göteborg. Det finns en kultur inom kollektivtrafiken som säger att man får pissa på sina passagerare. Finns det inga andra orsaker till en avgiftsfri kollektivtrafik så skulle det räcka med att slippa våld inom kollektivtrafiken.

Veganstore.se

Det är inte bara illska, irritation och hemtentamen i min värld. Ibland så dimper det ned lite glädje i min mail också. Fick just det här och kände att borde spridas lite extra. Bra grejjer är bra grejjer.

En ny webshop för djurrättsaktivister och veganer allmänhet öppnar snart. Den hittas på www.veganstore.se och på www.facebook.com/veganstore.se kan man redan nu se delar av sortimentet. Gilla gärna sidan och sprid. Och om du råkar ha medlemskap i Djurens Rätt, samtidigt som du gillar veganstores fb-sida så kan du mejla medlemsnummer och facebookalias till facebook@veganstore.se så får du en kod innan öppningsdatum som gör att 10% av det du handlar för den första veckan går till Djurens Rätt (öronmärkta för arbete med vegan outreach). Tanken är att när verksamheten rullat igång på allvar så ska mer bidrag till olika djurrättsorganisationer delas ut, och när vi står på mässor och festivaler ska vi dela ut flygblad till folk som informerar om veganism. Med det sagt önskar jag alla en fortsatt trevlig söndag.


Med vänlig hälsning,
Hanna

Det nya arbetarpartiet

Jag hade tänkt slänga iväg ett inlägg om hur det nya arbetarpartiet borde försöka fokusera på lite gammal hederlig socialdemokrati om man nu tycker sig företräda arbetarklassen. Men det känns så meningslöst. Detta videon visar snarare på vilken politik Furst Reinfeldt faktiskt bedriver, och att det aldrig funnits en skillnad i den moderata politiken då som nu. Han anser fortfarande att välfärdssamhället är omöjligt som konstruktion och att arbetarklassen skall slitas sönder och gärna dö på sin post samtidigt som han och hans gelikar lever i medel/överklassområden och pratar om hur viktigt det är att folk jobbar längre och att hälsan inte är ett problem.

Vill du läsa det sovande folket så hittar du den här på den moderna tidens bibliotek. Piratebay.

Det är samma gamla mörkblåa höger med den enda skillnaden att man nu vill demontera det som byggts upp under 100 år i en lite makligare takt.

SSU i Arvidsjaur har lite snyggt sammanfattat den politik Svenska folket valt två gånger i rad nu, och sen blir man förvånad och arg för att den politiken bedrivs...

Klassförakt

Reinfeldts tal i media om att folk skall tvingas jobba fram till 75 års ålder är inget mer än ett utslag för ett sjukt och vidrigt klassförakt. Det märks så tydligt att hans "arbete" som pratare för muf och moderaterna gjort att han helt saknar verklighetsförankring och insyn i hur verkliga människor faktiskt lever. Vanligt folk om man nu så vill.

Jobbar du inom äldreomsorgen och har sett hur din arbetsbörda blivit tyngre på en mer pressad arbetstid så pallar du inte att jobba till 75. De flesta pallar inte ens till 65, och många går i förtida pension innan 60.

Ser vi på de egenföretagare som ändå finns i vårt land och lyfter en tung börda samtidigt som dom är en kategori som moderaterna iaf i ord hävdar sig kämpa för så har jag svårt att tro att man pallar så långt också och att ens tro att det Reinfeldt associerar som jobb (sitta i möten, fatta lite beslut, plädera i riksdagen för att Ohly eller Sjöstedt egentligen är onda kommunister etc) skulle påminna om det jobb folk faktiskt utför i sina egna små kämpande företag är ett hån.

Reinfeldt kan inte sätta sig in i hur slitsamt det är att varje dag tvingas jobba 12-16 timmar i din lilla närbutik, och det som håller dig flytande är lite kreativt fifflande med skatten och smuggelciggen under disk. Eller hur du som bagare på ditt lilla bageri regelbundet tvingas lyfta 25 kilos säckar med mjöl från lagret till bageriet, samtidigt som din arbetsdag antagligen inte är mkt kortare än för snubben i närbutiken.

Nej du Reinfeldt, det finns alternativ till att folk jobbar längre. Vi ser helt enkelt till att inte ha rekordhöga siffror för arbetslöshet och att arbetssäljarna får en större del av profiten så att den kan beskattas istället för att skeppas iväg till skatteparadis utanför landets gränser, vi borde också se till att inte privatisera lukrativa statsägda bolag så att vinsten tillfaller ett fåtal utan behåller dessa bolag i statlig ägo så att vinsten landard i statskassan. Ska det sen tvingas bli sänkningar i livskvalité och välfärd så börjar vi uppifrån, för det är jävligt lätt att prata om vad andra måste göra och utstå, när man slipper känna av konsekvenserna själv.

Reinfeldt, ditt klassförakt äcklar mig, och det är inte konstigt att det finns ett politikerförakt och ett klasshat hos arbetarklassen.

Kristen moral eller Historisk materialism.

Jag har funderat fram och tillbaka kring en diskussion jag haft med en anonym kommentatör här på min blogg. Diskussionen har förts i mitt inlägg kring Viktor Padellaro.

Människan jag diskuterat med har inte velat definiera mig så som socialist (det får väl vara som det vill med den saken, bryr man sig om andras definitioner så kommer det tillslut leda till att du tappar all form av substans i din karaktär) då jag i grunden har ett moraliskt förhållningssätt till min politik snarare än ett materialistiskt.

Jag har nog aldrig i någon egentlig mening funderat kring vad som ligger till grund för de uppfattningar jag har, men efter mycket funderande så är det nog sant som hen säger. Det är i grunden från min moral jag hämtar min politiska övertygelse. En annan sak som verkar skilja mig och den jag diskuterade med är att jag också sitter inne på ett rätt postmodernistiskt och relativistiskt förhållningssätt till sanningen och moralen. Det är naivt att tro att man skulle kunna sitta inne med den universella sanningen eller att ens moral i någon menings skulle kunna vara universellt applicerbar. Det rimliga är i min värld att sanningen antingen saknar betydelse då vi saknar förmåga att greppa den, eller att det finns flera samexisterande sanningar, beroende på ur vilket perspektiv man väljer att begrunda valfri fråga. Det samma gäller ju givetvis den moral man formar sitt liv kring.

Med ett sådant här förhållningssätt så blir både sanning och moral något subjektivt, och det finns ingenting som säger att det jag tar för sanning eller den moral jag formar mitt liv kring skulle betinga ett högre värde än det du uppfattar som sanning eller din moraliska uppfattning.

Men för att återknyta. Det är i det jag uppfattar som moraliskt rätt och riktigt som formar mina faktiska ståndpunkter. Bland dessa så moralkoder så hittar vi fina rara politiskt korrekta begrepp som alla individers lika värde, rättvisa, jämlikhet etc etc. 

Den moraliska tron på alla individers lika värde resulterar i att något annat vore uteslutet än en strävan efter socialism och att drömmen om ett klasslöst samhälle är det politiska alternativet. individers värde mäts i kronor och ören, och det är för mig obegripligt hur man på ett abstrakt plan kan argumentera för alla människors lika värde samtidigt som man förnekar alla människor en likvärdig livskvalité. Om en människa har rätt till en högre livskvalité så betyder ju det också att den människan på något plan är berättigad till mer, har ett högre värde. Att ha inkomstskillnader eller ojämlikhet står alltså i bjärt kontrast till tanken på alla människors lika värde. I mitt individbegrepp inkluderar jag givetvis även individer av andra arter, men då dessa individer har radikalt andra behov och önskningar med sina liv som inte direkt kan översättas till en mänsklig kontext så väljer jag att inte fördjupa mig närmare i det här.

Rättvisa är i sig ett relativt begrepp, men i min idévärld så är rättvisa ett begrepp som signalerar att alla människor skall ha lika. Ett ojämlikt samhälle är ett orättvist samhälle. Om jag får mina behov tillfredsställda så är det orättvist ifall inte också dina behov tillfredsställs, och rättvisan kan vi granska utifrån ett makro, micro eller meso perspektiv. Rättvisan som begrepp tar sig olika form beroende på vilket perspektiv vi väljer, men grundsubstansen i begreppet är fortfarande den samma. Du är lika betydelsefull som jag. Dina behov är lika relevanta som mina.

Jämlikhet hakar ju också ihop med dom andra begreppen. Om du står i en ojämlik position gentemot mig så är du i realiteten mindre värd än mig, och en sådan ordning är inte rättvis. Här kan vi också orera en massa, men jag tror jag lämnar det så.

En annan sak som jag tagit för given, men som kanske inte är så uppenbar som jag föreställt mig är att när man arbetar emot någon på ett poltiskt plan så är det denna personens eller organisationens handlingar man motsätter sig. Inte personen eller personerna som står för handlingarna. Det har aldrig förefallit mig att hata de som försörjer sig på att sälja päls/skinn/kött även om deras handlingar i min värld är rätt motbjudande och ett utryck för ett väldigt sjuk speciesism. Samma sak med högerns politiker eller näringslivets ledare. Jag motsätter mig o de grövsta deras ekonomiska/politiska ideal och deras ekonomiska/politiska ambitioner, men personerna bakom måste man ha en respekt och en kärlek för.

För att återknyta till moralen. Det man enklast skulle kunna beskriva min moraluppfattning som (tolka mig rätt nu, snälla) är en kristen moraluppfattning. Ser du till den röda tråd och kärnbudskapet i bibeln och det kristna budskapet så hittar du kärleksbudskapet. Du skall älska din nästa, du skall behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Ett väldigt enkelt och träffsäkert budskap, men förvånansvärt svårt att hålla (även för de ultra-kristna nötter som fokuserar på en massa textmässigt krimskrams med vilket dom kan fördömma andra och sätta sig till doms över sina medmänniskor eller Göran Hägglunds tvångsmässiga kramande av stereliseringskravet för dem som vill byta kön).

Du kan med logiskt hållbara teorier förklara det rätta i vilken ideologi eller samhällsutveckling du vill. Men med en fast moral som betonar allas lika värde så kan vi forma det samhället som sätter alla individers behov i förgrunden.

Disclaimer: Några snabba tankar kring moral, okorrigerat, men jag hoppas det är förståligt och att en röd tråd finns i mina funderingar. Likt allt jag yttrar så är det som oftast rätt halvfärdiga tankar och din input kommer sätta spår.